Nysätersmârten – hur startade den egentligen? Det finns förstås flera svar på en sådan fråga. Man kan säga att den startade på 1750-talet, efter privilegierna 1756 – år 1758 lär den första marknaden ha hållits efter beslutet och under de kommande åren byggde man fler och fler marknadsbodar. På knappt tio års tid var området ”fullbebyggt”. Hur det såg ut när platsen var som störst under 1800-talets början framgår av bevarade plankartor. De visar 67 bodar allt som allt. År efter år gick den gamla traditionella marknaden vid bodarna, till och med år 1933. Sedan tog hotet om tuberkulosen livet av marknaden, tillsammans med ett minskat intresse – bilismen hade gjort att folk enklare än förr kunde nå städerna och deras ökande utbud av varor.
Nöjesmarknader, skådespel och torparriksdagar
Efter den tiden var det ju inte helt slut med aktiviteter vid marknadsbodarna, om än en del av dem förföll och en del revs medan andra flyttades. Det anordnades en del nöjesmarknader med tivoli och andra attraktioner, under 40-talet började man att uppmärksamma bodarna i försök att rädda dem för eftervärlden, något som också ledde till att man spelade teater för att få in pengar till underhållet. Särskilt under 1950-talet var bygdens människor engagerade i skådespelen, som Maja Bergvall skrev ihop. Längre fram, under 1960-talet, tillkom en succé som torparriksdagarna. Missionsförsamlingarnas s k Nysätersmötet fungerade också under decennier. Samlarklubben Olof Trätälja i Säffle har också under många, många år drivit Samlarmässan här. Marknadsbodarna ägdes hela tiden av kommunen, som skötte underhållet med stöd av Riksantikvarieämbetet och Arbetsförmedlingen. Gillberga Hembygdsförening kom att få det praktiska ansvaret för bodarna som förvaltare och som ansvarig för uthyrning och aktiviteter. Hembygdsföreningen bildade tillsammans med Gillberga Skidklubb Nysäterskommittén, som under lång tid anordnade midsommarfirande vid bodarna. Hembygdsföreningen har också använt platsen för det traditionella valborgsmässofirandet sedan 1950-talet.
Den nya Nysätersmârten
Men trots att det alltså inte var helt tyst kring bodarna var det många i bygden som saknade ungdomens mârten. Det blev en dröm att försöka få till stånd Nysätersmârten på nytt. I början av 1980-talet öppnade sig en möjlighet och 1984 anordnades den första Nysätersmârten i modern tappning, den marknad med gammaldags prägel som fortfarande lockar många tusen människor sista lördagen i augusti månad.
Hur startade det då, i den perioden av historien? Man kan givetvis peka på att skådespelen och allt annat vid bodarna hade sin stora betydelse, som en påminnelse om det som kunde vara. Men rent konkret startade idén om den nya mârten i en hembygdsmiljö, som hade utvecklats av nio samverkande föreningar inom Säffle, Grums och Arvika kommuner. Det var föreningarna i Älgå, Glava, Stavnäs, Högerud, Värmskog, Gillberga, Långserud, Svanskog och Kila. Aktiva hembygdsvänner hade börjat att mötas kontinuerligt hos varandra i det som kom att kallas häradsmötet. Man såg på varandras gårdar och sevärdheter, man presenterade projekt, man anordnade kurser kring foto, konsten att skriva böcker m m – detta skedde ofta två gånger om året. Undertecknad och Ärland Segersten i Glava tog initiativet till satsningen, som också ledde till att en gemensam tidskrift gavs ut. Den fick namnet Häradsbladet och utkom ända fram till 1989.
Under granen vid Hällemyren
När man träffades sökte man också möjligheter att samarbeta kring konkreta ting. Hösten 1983 proklamerade riksorganisationen Riksförbundet för hembygdsvård att 1984 skulle bli Hembygdens År över hela Sverige. Det här diskuterades också vid häradsmötet och en tanke föddes: den gamla Nysätersmârten, som förenat en vid bygds människor, vore perfekt att försöka blåsa liv i igen. Alla kunde känna engagemanget, eftersom förfäderna också många mil från Nysäter hade sökt sig just dit för att handla, ha roligt och träffa vänner (och ovänner).
En av entusiasterna var Ivan Johansson i Torp. Vid ett tillfälle var jag och Ivan ute vid Hällemyren och vandrade, när vi överraskades av en häftig regnskur. Vi sökte skydd under en gran och under det att skyfallet höll på diskuterade vi om allt möjligt – också om mârten. Vi bestämde där och då att gemensamt arbeta för att marknaden i Nysäter åter skulle leva upp. Ivan drev från den dagen frågan i styrelsen för Gillberga Hembygdsförening, snart med gott stöd av inte minst Torsten Johannesson i Skomperud, Bertrand Hammar i Stenarsbol, Signe Andersson i Nysäter och Erik Ehne i Fälterud. Jag och Ivan tog också upp frågan när vi möttes vid häradsmötena. Viktigt för fortsättningen var ett sammanträde hemma hos Ärland Segersten i Glava hösten 1983, där det togs ett formellt beslut att föreningarna i häradet (med omnejd) skulle jobba för en marknad i augusti 1984. Ewald Ornstein i Värmskog, K G Bengtsson i Högerud och undertecknad var med, så vitt jag minns också Ivan Johansson.
Marknadskommittén kommer till
När det beslutet var taget gällde det att också få ett klartecken från Gillberga Hembygdsförening, där det fanns delade meningar om det kloka i projektet. Det kom under senhösten 1983 och ett gemensamt möte i hembygdsgården i Nysäter mellan företrädare för hembygdsföreningen och för de andra föreningarna var betydelsefullt. Sedan bildades den första marknadskommittén och arbetet rullade igång under vintern och våren 1984. Arne Kyrk i Långserud valdes till kommitténs första ordförande (en post han sedan innehade ända till han avled 2007), undertecknad till sekreterare. Viktiga personer som samordnare av olika delar under de första två åren var Stina Olsson från Glava glasbruk, Lennart Wester från Göksbol, Hans Karlsson från Klässbol, Stina Bäckström från Gillberga och Hans Lindberg (med familj) från Värmskog. Anita Gidlöf från Karlstad kom att bli kassör, en syssla som kom att bli viktigare redan första året än någon kunnat ana. Det skulle bli åtskilligt med pengar (och inte minst mynt) att hålla reda på.
Sven Widén
Det blev, förstås, många möten den vintern, våren och sommaren, för att få alla bitar på plats. Man började i stort sett från noll och många bidrog med att få kontakter med knallar, tivoli, föreningar etc. Sven Widén i Högsäter var en av de aktiva vid sidan av, genom att idogt trycka på för att också få ett positiv till platsen. Så blev det också: Martin och Brigitte van Bennekom deltog med sin gatuorgel redan första året. Så många också i den nära bygden kom att bli aktiva i processen för att verkligen åstadkomma detta nya. Gunnar Lindblom från Säffle var en viktig kraft i arbetet, sedan under marknaden inte minst som slagfärdig livdjursauktionist.
Flygblad, föredrag och bok
Utöver allt praktiskt planeringsarbete – det som vi känner igen också från senare åt, enligt samma mall som gjordes upp 1984 – var en viktig del att marknadsföra evenemanget. Det skedde bl a genom en festlighet vid bodarna och vid högen någon månad innan marknaden, där Tom Hultkrantz höll ett bejublat tal om den gamla marknaden och om allt som hände där. Undertecknad skrev ett antal artiklar i en serie om marknadens historia, som gavs ut i fyra-fem nummer av Säffle-Tidningen under sommaren. Även i övrigt var publiciteten god. Flyers producerades, trycktes upp och distribuerades till alla föreningar och till turistbyråerna, en affisch trycktes som sedan fullföljts under alla år. Överallt fanns det en förväntan, för Nysätersmârten var ett begrepp i bygden.
Det var, givetvis, nervöst inför den första marknaden. Knallarna kom, det var vakthållning marknadsnatten igenom. Dagen blev sedan – en stor succé. Folk kom faktiskt i tusentals redan detta första år, till allmän förbluffelse, kan man nog säga. Den succén – som också blev en ekonomisk succé – gjorde att de deltagande föreningarna var pigga på att fortsätta. Det blev så också 1985. Det året föregicks marknaden också av utgivningen av boken ”Vi möts på Nysätersmon!”, som undertecknad skrev tillsammans med Tom Hultkrantz. Boken gavs ut av Gillberga Hembygdsförening på initiativ av dåvarande ordföranden May Nilsson och fungerade som en del av det årets marknadsföring.
Några slutord
Efter 1985 års marknad knakade samarbetet föreningarna emellan av olika skäl i fogarna, inte minst för att det var långa resor för många. Förhandlingar fördes om saken och till 1986 års marknad drog sig de flesta hembygdsföreningar ur. Kvar blev hembygdsföreningarna i Långserud och Gillberga tillsammans med Gillberga FF och Gillberga SK. Arthur Enneby kom med på allvar som drivande person i kommittén och som marknadsgeneral, en syssla han sedan kom att inneha med den äran under många goda år.
Mycket, mycket mer finns att säga om marknadens begynnelse, men det här är några minnesbilder jag har av hur det gick till. En del av den historien finns också skildrad i den videofilm, som vi kom att producera några år senare. Det finns också en hel del dokumentation kring planarbetet och fortsättningen, för den som vill gräva djupare i denna spännande och roliga del av vår lokala historia.
//Peter Olausson